Entreprenörens moment 22

Det börjar med idé. Den gnager i ditt huvud. Du börjar plåga din omgivning med dina funderingar. En affärsidé tar form. En dag går du till handling. Du startar i liten skala, i källaren på din fritid efter jobbet. Det börjar så sakta att rulla på. Det finns faktiskt folk där ute som gillar det du håller på med och som är beredda att ge dig sina pengar för att du ska göra det. Du börjar bli beroende av kicken det ger. Du brinner för det, du längtar hem från jobbet varje dag för att få gå ner i källaren. Mer och mer av din tid går åt och en dag inser du att du måste välja. Ditt fasta välbetalda trygga jobb eller en osäker men mer spännande framtid. Du väljer att flyga. Du säger upp dig för att satsa på din idé. Folk i din närhet dunkar dig i ryggen och gratulerar dig men i smyg skakar de på huvudet bakom din rygg. Inte bara för att de misstror dig utan även för att de är avundsjuka. Du vågar. Det skrämmer folk för det ställer deras egna livsval på sin spets.

Till sist är källaren för liten. Du skaffar en lokal. Du lånar lite pengar, eller kanske mycket pengar, för att kunna växla upp, bli ett riktigt företag. Du skaffar din första anställde. Fortfarande lever du på besparingar och små smulor. Men det gör inget. Du känner dig lycklig, du känner dig fri. Skrattande tänker du tillbaka på alla timmar du slitit som anställd för någon annan. Du skakar på huvudet och tänker aldrig mer. Det är det här jag är ämnad för.

Livet rullar på. Månaderna går. Plötsligt har det gått ett år eller tre. Du arbetar långa timmar, alla veckans dagar. Firman har kommit en bit på väg och växer sakta. Det går runt men du blir inte rik. Du kan betala dina räkningar och lön till dina anställda (som för övrigt är sjuka och stannar hemma med jämna mellanrum trots att du själv aldrig är sjuk och stannar hemma vilket känns konstigt). Själv jobbar du mer än heltid men tar ut en lön som motsvarar en ordinär halvtidslön.

Drömmen lever fortfarande i dig men någonstans börjar en oro att gnaga. Du börjar bli lite sliten. Du inser att det är lång väg kvar tills att du är framme vid dina drömmars mål. Visst du älskar det du håller på med men ibland blir du lite trött på att det aldrig riktigt händer, att den där stora drömkunden trillar in eller att du aldrig drunknar i beställningar. Det går framåt och framtiden ser ljus ut men fan vad sakta det går. Du vet att du har en bra idé och att du kommer att lyckas om du bara… Du börjar fundera. Ska det vara så här eller kan jag göra det på något annat sätt? Du inser att du måste ändra på något. Du ställs inför ett val. Väx eller dö.

Du vill inte dö. Du vill vidare. Du vill lyckas. Du vill bli både rik och framgångsrik. Du bestämmer dig för att det är dags att ta företaget till nästa nivå. Det är då du gläntar på dörren till ett av ditt livs absolut svåraste beslut. Det krävs (förutom mod) kapital för att växa. Kapital som du inte har men som du inser att du måste ha för att inte stagnera eller dö (eller stå kvar och stampa på samma ställe tills att du går under utmattning). Du behöver cash!

Det finns tre sätt att finansiera din tillväxtplan:

  1. Låna pengar
  2. Ta in pengar
  3. Tjäna pengar

Låna pengar. Känns väl sådär. Förmodligen har du redan lånat pengar en eller ett par gånger under resans gång. Förmodligen får du inte låna mer pengar eftersom varken firmans ekonomi eller din privatekonomi inte är superstark (du har ju prioriterat tillväxt före dig egen och firmans soliditet) Jo, du får låna pengar om du ställer ditt hus i borgen men var ska då familjen ta vägen om allt går åt helvete? Visst man ska tro på sig själv och inte tänka negativa tankar men någonstans gnager en oro, tänk om, allt kan ju hända… Familjen är heller inte så sugen på att pantsätta huset eftersom de vet hur du mår och hur företaget går. Visst de tror på dig men var ska familjen ta vägen om det går åt helvete? Låna pengar är en möjlighet men det sitter långt inne att köra över sin egen och sin omgivnings oro för att växa företaget. Låna pengar är inte ett alternativ. Du måste lösa det på något annat sätt

Ta in pengar då? Ska du ta in en partner som skjuter in pengar och kompetens (som han säger sig ha). Du är ju företaget.  Kan du dela det med en partner? Kanske en kompis, kanske en affärsbekant? Visst den tilltänkte partnern är trevlig, denne säger sig ha pengar och säger sig vilja jobba hårt men förstår han eller hon verksamheten? Är den tilltänkta partnern beredda att jobba lika hårt som du gör? Har denne samma syn på etik, arbetsmoral och pengar som du har? Kommer du verkligen att kunna ta in någon i din verksamhet att driva den med i nöd och lust? Någonstans inom gnager en oro om att det inte kommer att bli bra.  Det känns inte rätt. Det måste finnas en annan väg.

Riskkapital då? Riskkapitalisterna har pengar och säger sig ha kompetens att ”växa företag”. Du får fortsätta sköta allt, det enda de vill är att ha en person i styrelsen och att de får regelbundna rapporter om hur det går. De inte vill lägga sig i men gärna komma med goda råd. Styrelse? Du har aldrig haft en styrelse, du vet ju vad som behöver göras och du gör det. Och rapporter? Ska du behöva rapportera till någon snorvalp i fläskkotlettfrisyr som inte vet ett skit om din verksamhet och som sen ska komma med goda råd om hur du ska driva ditt företag? Tror inte det. Och priset de bjuder för en större del av bolaget än du egentligen vill sälja är skamligt lågt. Bolaget är ju inget värt än så länge säger dem. Det skär i dig att höra. Det här är ju ditt livsverk. Du har byggt upp det från noll. För dig är det värt allt. Ska nu någon annan få skära in till lågpris nu är det iaf rullar på? Är det värt det för att få möjligheten att växa snabbare än vad du gör nu? Du inser att ta in pengar förmodligen kommer att lösa ett problem men samtidigt skapa många nya. Du måste göra det på något annat sätt.

OK, skit i banklån, skit partners och skit i riskkapital, då får du göra det själv. Du har tagit dig dit du är idag av egen kraft och du ska fan i mig ta dig i mål av egen maskin. Du ska själv tjäna ihop pengarna som krävs för att växla upp företaget. Men fan det kommer ju att ta minst 100 år i den takten du håller nu… Så länge kommer du inte att palla. Så länge kommer inte din familj att stå ut med dina tunna lönecheck. Om företaget ska växa måste du komma loss ur produktionen och den dagliga verksamheten och börja fokusera på att utöka verksamheten. Men då måste anställa du minst en eller två personer till (eftersom du själv gör minst tre vanliga heltidsjobb i firman). Och anställer du fler så kommer företaget inte att tjäna några pengar alls under den tid det tar att bygga upp verksamheten utan snarare gå med underskott. Har du råd med det, att tära på aktiekapitalet och anstränga likviditeten ytterligare? Och vad händer om anställd blir långtidssjuk eller slutar precis när du börjar gasa på? Du inser att detta är gambling på hög nivå. Det är att gå all in i ett spel som du inte riktigt behärskar för du har aldrig tidigare spelat det här spelet. Du kan förlora allt om något går snett. Just nu har du iaf ett företag som fungerar, ett företag som du byggt upp från noll, och som växer om än sakta. Kanske lika bra att ta det lugnt? Men fan, kommer du att palla det, att det tar hundra år innan du börjar få fast mark under fötterna? Kommer din familj att stå ut? Och kommer ditt företag att kunna konkurrera om det växer så sakta eller kommer marknaden att springa ifrån företaget? Om du eller din omgivning inte pallar eller om marknaden springer ifrån dig har du ju förlorat allt. Då är ju allt arbete du gjort hitintills helt bortkastat. Sakta inser du att du måste växa eller dö. Du behöver cash…

Jag tror att många företagare och entreprenörer känner igen sig i min beskrivning. Känner du igen dig? Hur löste du problemet när du ställdes inför det eller har du något bra förslag på hur man som företagare ska ta sig ur tillväxtens moment 22?

 

Moment 22, originaltitel Catch-22, är en roman av författaren Joseph Heller från 1961. I dagligt tal har uttrycket Moment 22 blivit till att vara ett cirkelresonemang. Uttrycket används oftast om olika former av dödlägen i bland annat byråkrati, till exempel: ”För att få ett jobb måste du ha erfarenhet, men för att få erfarenhet måste du ha ett jobb”. Källa Wikipedia.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Be Sociable, Share!
  • http://www.kakadutraders.se Anders Karlsson

    Som vanligt riktigt bra skrivet och man känner lätt igen sig. Denna hösten var jag helt säker på att det bara skulle smälla till men det har inte hänt ännu. Så det kanske kommer, eller kanske inte. Skall man låna och växa… Ja, du fattar hela grejen.

  • Anonym

    Intressant vinkling. I fallet ovan skulle jag tveka till att växa överhuvudtaget utan först få lönsamhet på den verksamhet som finns och växa när orderingången är säkrad. Vad jag menar är att satsa på en naturlig tillväxt och låta företaget växa i den takt det behöver resurser. Att leva på framtida eventuella vinster är alltför många som försökt sig på.

  • Wilma

    En kort kommentar, återkommer nog med en längre när jag inte är på språng..

    Så. J-la. Bra. Du beskriver verkligen mitt, och mångas dilemma. Även om inte igenkänning löser problemet, känns det ändå lite som man delar på bördan. Tack!

  • http://twitter.com/contornio Kontorstrollet

    Intressant Peter. Växa eller dö är nog huvudet på spiken, alternativt får du köra på med lådan vid sidan av heltidsjobb. E-handel som en hobby är nog vardag för de flesta. Ju mer etablerad e-handeln bli desto svårare lär det bli att kunna slå sig in genom oetablerade nischer också. Samtidigt krävs det i kapital inte lika stora investeringar idag för att växa med ehandel som det krävdes för några år sedan. Tekniskt begränsningarna är färre idag även om konkurrensen hårdnat.

    Vi valde i Tonerlagret att ta in riskkapital för att säkra fortsatt hög tillväxt. Det är rätt naturligt att du som entreprenör värderar bolaget högre än vad en extern affärspartner kommer att göra. Allt slit och alla timmar blir svåra att räkna hem liksom den kärlek som finns i ditt bolag.

    Det är extremt viktigt att hålla stenkoll på sina kostnader och marginaler samt utpriser. Även om man aktivt väljer en väg som borgar för tillväxt snarare än lönsamhet så är det absolut förbjudet att hamna där av en slump. Det finns otal bolag som gått åt helvete pga dålig kostnadskontroll. För dessa relativt små ehandlare som du pratar om kan också tillfälliga dippar påverka bolagets överlevnad då bufferten förmodligen inte är så fet.

    Bara genom att belysa problem och möjligheter med olika vägar att gå har vi kommit långt. Myntet har alltid två sidor. Var tydlig med vad du vill ha ut och hur du vill se bolaget utvecklas så kommer du närmare rätt beslut. Och ett beslut kan vara helt rätt när det tas, några månader senare kännas rätt dumt. Jag är ändå av den tron att ett beslut är bättre än inget beslut och är det rätt när det tas så är det också helt rätt senare med hänsyn taget till de förutsättningar som fanns vid beslutstillfället.

    Till slut, det är inte farligt att ta in externt kapital, tvärt om, det kan vara mycket givande och ge den kick som behövs för att ta nästa steg i verksamheten. Det är precis som banklån eller knega på som vanligt ett val som har både bra och mindre bra följder.

  • http://twitter.com/tonerkungen Rikard Westberg

    Intressant Peter. Växa eller dö är nog huvudet på spiken, alternativt får du köra på med lådan vid sidan av heltidsjobb. E-handel som en hobby är nog vardag för de flesta. Ju mer etablerad e-handeln bli desto svårare lär det bli att kunna slå sig in genom oetablerade nischer också. Samtidigt krävs det i kapital inte lika stora investeringar idag för att växa med ehandel som det krävdes för några år sedan. Tekniskt begränsningarna är färre idag även om konkurrensen hårdnat.

    Vi valde i Tonerlagret att ta in riskkapital för att säkra fortsatt hög tillväxt. Det är rätt naturligt att du som entreprenör värderar bolaget högre än vad en extern affärspartner kommer att göra. Allt slit och alla timmar blir svåra att räkna hem liksom den kärlek som finns i ditt bolag.

    Det är extremt viktigt att hålla stenkoll på sina kostnader och marginaler samt utpriser. Även om man aktivt väljer en väg som borgar för tillväxt snarare än lönsamhet så är det absolut förbjudet att hamna där av en slump. Det finns otal bolag som gått åt helvete pga dålig kostnadskontroll. För dessa relativt små ehandlare som du pratar om kan också tillfälliga dippar påverka bolagets överlevnad då bufferten förmodligen inte är så fet.

    Bara genom att belysa problem och möjligheter med olika vägar att gå har vi kommit långt. Myntet har alltid två sidor. Var tydlig med vad du vill ha ut och hur du vill se bolaget utvecklas så kommer du närmare rätt beslut. Och ett beslut kan vara helt rätt när det tas, några månader senare kännas rätt dumt. Jag är ändå av den tron att ett beslut är bättre än inget beslut och är det rätt när det tas så är det också helt rätt senare med hänsyn taget till de förutsättningar som fanns vid beslutstillfället.

    Till slut, det är inte farligt att ta in externt kapital, tvärt om, det kan vara mycket givande och ge den kick som behövs för att ta nästa steg i verksamheten. Det är precis som banklån eller knega på som vanligt ett val som har både bra och mindre bra följder.

  • http://blog.opportunitycloud.com/ Erik Starck

    Den här boken har konkreta råd för hur man tar sig ur en sådan sits: http://www.leanstartupbooks.com/2011/06/12/john-warrilow-built-to-sell/

  • PatronerOla

    Fantastiskt bra skrivet. Sällan känt igen mig så bra i en text! Jag har också valt riskkapitalvägen med patroner.se. Bara man ser till att behålla kontrollen så tycker jag uppsidorna är större. En viss byråkratisering och regelbundna rapporter är oftast bara positivt. Att bara knega på kändes som en alldeles för långsam väg. Lycka till!

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Tack. Jag har lånat pengar och investerat i verksamheten. Jag har tagit in riskkapital som investerat i verksamheten. Sista året har jag satsat på att växa av egen kraft. Det sistnämnda är det tuffaste åtminstone mentalt. Man balanserar ständigt på en knivsegg men jag har känt att jag har varit på rätt väg. Det som utlöste mina tankar vilka resulterade i bloggposten är kombinationen av en trög start på höstförsäljningen (intäktsbudgeten för året sprack redan i Q1) i kombination med att min anställde som sa upp sig i fredags. Då kände jag att jag fick pyspunka…

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Tackar. Den ska jag givetvis kolla upp :)

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    ”ett beslut är bättre än inget beslut”. Amen!

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Tack. Alltid skönt att veta att man inte är ensam även om det som sagt inte löser ens problem :)

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Tack. När är orderingången eg. säkrad? Mitt företag går runt och växer 10-20% per år men det är på små tal. Jag kände inför Q3 i år att nu jäklar blir det åka av och så ballar grekerna ur och folk sätter sig på plånkan. Skit oxå… Nu blir tillväxten kanske ensiffrig i år.  Tror att det handlar mycket om otålighet att man vill fram snabbare kanske än vad marknaden är beredd att ge en och det skapar en frustration. Bara inse kalla fakta, antingen växer du av egen kraft och tar den tid det tar, kanske en hel livstid, eller så får då fixa cash. Något annat är inte att be för för. 

    ”Att leva på framtida eventuella vinster är alltför många som försökt sig på” Grymt bra kommentar och så sant :) Tack för att du tog dig tid att kommentera./P

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Trodde oxå att det skulle smälla till den här hösten men det har hitintills varit mest skit. Der svåra är att man vet att det finns en marknad där ute med lågt hängande frukter. Det är bara att plocka. Det man inte vet är hur mycket det kostar att plocka frukterna. Hur mycket pengar behöver man satsa för att få upp företaget på en sådan nivå att det avkastar ordentligt mycket mer än vad det kostar att driva det? Om man det visste skulle man aldrig fastna i moment 22 (vilket sig är ett moment 22 :) Tack för att du uppskattar mina funderingar. Det betyder mycket. Och tack för att du tog dig tid att kommentera. /P

  • Katrin

    Jag känner igen det och kan väl egentligen mest tillägga att försök att se det från en annan synvinkel. Man måste inte alltid växa! Det är ok att vara nöjd, att inte bli störst och rikast utan att bara vara nöjd med det man lyckats med hitills. Det är ok att inte jaga tillväxt. Kan man överleva och njuta av att få jobba med det man tycker om är det otroligt mycket värt.

    Den tillväxt som varit inom e-handeln med 10-15 % är knappast hållbart på sikt och finns knappast inom alla branscher. Jag tror att e-handeln kanske inte är så mogen som man tror alla gånger, och framförallt inte inom alla segment. Många segment kostar helt enkelt för mycket att få mogna och blir därmed inte lönsamma nu, utan kanske först om 5-6 år när butiker med stort kapital att förlora lärt folk att handla även i dessa segment

    Har själv hållit på sedan 2003 och växt organiskt. Det tog fram till 2008 innan jag kunde ta ut en blygsam lön, och jag har jobbat med annat under tiden. Satsar gärna pengarna i andra projekt (butiker) i stället och är nöjd med det. I år kommer jag att ha en tillbakagång i en av mina butiker, konkurensen har ökat rejält och jag har säkerligen tappat marknadsandelar.

  • Rudolf

    Att välja mellan två i förväg uppställda alternativ är såklart svårt men jag är inte säkert på att det bara finns två alternativ.

    De lägre hängande frukterna kan lika gärna vara ett annat val, ngt som är mindre kapitalintensivt, men högre pris, eller ngt. Finns det inga sådana val att göra?

    Även kring sammarbetspartner, finns det inte ngt annat alternativ? Måste det vara en riskis? Ta mig som exempel, som är duktig på länkar. Nu är det inte ett alternativ men om det var det, vad skulle krävas för att få med mig på båten? Nu är det inte säkert länkar hjälper dig men det finns kanske andra faktorer?

  • Anders Andersen

    Hej Peter, Rigtig god post som rammer alle iværksætter.

  • Pingback: Många bollar på Bengt. Eller på mig. | @AndersIvar

  • http://twitter.com/karstendc Karsten Deppert

    Vet inte om jag vågar säga att jag har tagit mig ur det, men jag har som filosofi att företaget måste fungerar utan mig – gör det inte det är det inte hållbart. Med det i bakhuvudet händer inte det du beskriver här – lägger jag inte ner tid i företagen går det bra ändå, men så klart går det ännu bättre ju mer tid jag lägger ner själv. Men just att min tid inte är kritisk för företaget – det är mer en bonus.

    Men nyckeln för att lyckas där vågar jag inte säga jag har lyckats med helt, men just nu skulle jag säga rätt strategiska beslut och framförallt rätt personal på ansvarspositioner (som inte slutar jobba för att de är lite sjuka), så kommer du långt.
    Men jag tror framför allt på mentaliteten. Företaget måste klara sig utan dig. Annars är det inte hållbart.

  • http://www.wahlmansklader.se/ wahlman

    Väldigt bra skrivet. Jag kör i ganska liten skala än så länge och det fungerar bra, och jag trivs med det.
    Fast måste man utöka för att överleva så får man börja tänka på kapital då.

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Tack :) Så länge man trivs med den nivån som företaget tar sig fram på så har man det nog ganska bra och det finns ingen anledning till att pressa sig till något annat. Det är när man vill ta sig till nästa nivå som utmaningarna börjar. Och är man då som jag lite otålig kan det bli direkt jobbigt ibland. Men det gäller att gilla läget och göra det bästa varje dag så brukar dte lösa sig. /P

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Bra sagt: ”Företaget måste klara sig utan dig. Annars är det inte hållbart” Jag tror att det är det som de flesta av oss drömmer om. Jag drömmer om det och jag ska dit. Jag behöver bara lite cash… :) Tack för att du delade med dig. /P

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Tack Anders. Ja jag tror att dessa utmaningar är universella och går över alla lands- och verksamhetsgränser.

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Rätt Rudolf. Man kan försöka tänka utanför boxen. Det finns alltid fler lösningar än just de som man ställer upp för sig själv i en svår valsituation. Många problem eller utmaningar löser sig oxå på naturlig väg bara man ger det lite tid. /P

  • http://www.billigaarbetsklader.se/ nolingo

    Klokt sagt:  ”man måste inte alltid växa. Kan man överleva och njuta av att få jobba med det man tycker om är det otroligt mycket värt.” Viktigt att komma ihåg när man brottas med sin demoner om framtiden. Tack för att du tog dig tid att kommentera. /P

  • Pingback: Den krokiga vägen « Passionate Wilma

  • Arne B Andersson

    Äntligen lite tid att läsa igenom diverse bloggar och den här är som vanligt från dig Peter jättebra och viktig eftersom naturligtvis vi leverantörer till ehandlare också vill ha en gynnsam utveckling ehandelsutveckling framöver. 

  • Pingback: Anonym

  • Pingback: Många bollar på Bengt. Eller på mig. | by AndersIvar – SEO och E-handel på riktigt

  • Pingback: Hackernytt | Om startups och allt som hör till. På svenska. | Entreprenörens moment 22

  • http://twitter.com/AlfaMagnus Magnus Bråth

    Nu har jag haft turen att komma åter in i entreprenörskapet med redan springande fötter så det är kanske inte en fullt rimlig jämförelse. Det jag däremot gjort är att satsa helhjärtat på försäljning (det är B2B är kanske värt att nämna), låter kunderna finansiera utvecklingen. Förstår att det kan låta lite som ett drömscenario men det är också ett aktivt val. Då många andra i min sits kanske skulle välja att bygga system och back end väljer jag att dänga väska. Än så länge går det med raketfart och då vi redan är 8 så är jag inte en lika kritisk resurs som annars hade varit fallet.

Previous post:

Next post: