Entreprenörens moment 22

Det börjar med idé. Den gnager i ditt huvud. Du börjar plåga din omgivning med dina funderingar. En affärsidé tar form. En dag går du till handling. Du startar i liten skala, i källaren på din fritid efter jobbet. Det börjar så sakta att rulla på. Det finns faktiskt folk där ute som gillar det du håller på med och som är beredda att ge dig sina pengar för att du ska göra det. Du börjar bli beroende av kicken det ger. Du brinner för det, du längtar hem från jobbet varje dag för att få gå ner i källaren. Mer och mer av din tid går åt och en dag inser du att du måste välja. Ditt fasta välbetalda trygga jobb eller en osäker men mer spännande framtid. Du väljer att flyga. Du säger upp dig för att satsa på din idé. Folk i din närhet dunkar dig i ryggen och gratulerar dig men i smyg skakar de på huvudet bakom din rygg. Inte bara för att de misstror dig utan även för att de är avundsjuka. Du vågar. Det skrämmer folk för det ställer deras egna livsval på sin spets.

Till sist är källaren för liten. Du skaffar en lokal. Du lånar lite pengar, eller kanske mycket pengar, för att kunna växla upp, bli ett riktigt företag. Du skaffar din första anställde. Fortfarande lever du på besparingar och små smulor. Men det gör inget. Du känner dig lycklig, du känner dig fri. Skrattande tänker du tillbaka på alla timmar du slitit som anställd för någon annan. Du skakar på huvudet och tänker aldrig mer. Det är det här jag är ämnad för.

Livet rullar på. Månaderna går. Plötsligt har det gått ett år eller tre. Du arbetar långa timmar, alla veckans dagar. Firman har kommit en bit på väg och växer sakta. Det går runt men du blir inte rik. Du kan betala dina räkningar och lön till dina anställda (som för övrigt är sjuka och stannar hemma med jämna mellanrum trots att du själv aldrig är sjuk och stannar hemma vilket känns konstigt). Själv jobbar du mer än heltid men tar ut en lön som motsvarar en ordinär halvtidslön.

Drömmen lever fortfarande i dig men någonstans börjar en oro att gnaga. Du börjar bli lite sliten. Du inser att det är lång väg kvar tills att du är framme vid dina drömmars mål. Visst du älskar det du håller på med men ibland blir du lite trött på att det aldrig riktigt händer, att den där stora drömkunden trillar in eller att du aldrig drunknar i beställningar. Det går framåt och framtiden ser ljus ut men fan vad sakta det går. Du vet att du har en bra idé och att du kommer att lyckas om du bara… Du börjar fundera. Ska det vara så här eller kan jag göra det på något annat sätt? Du inser att du måste ändra på något. Du ställs inför ett val. Väx eller dö.

Du vill inte dö. Du vill vidare. Du vill lyckas. Du vill bli både rik och framgångsrik. Du bestämmer dig för att det är dags att ta företaget till nästa nivå. Det är då du gläntar på dörren till ett av ditt livs absolut svåraste beslut. Det krävs (förutom mod) kapital för att växa. Kapital som du inte har men som du inser att du måste ha för att inte stagnera eller dö (eller stå kvar och stampa på samma ställe tills att du går under utmattning). Du behöver cash!

Det finns tre sätt att finansiera din tillväxtplan:

  1. Låna pengar
  2. Ta in pengar
  3. Tjäna pengar

Låna pengar. Känns väl sådär. Förmodligen har du redan lånat pengar en eller ett par gånger under resans gång. Förmodligen får du inte låna mer pengar eftersom varken firmans ekonomi eller din privatekonomi inte är superstark (du har ju prioriterat tillväxt före dig egen och firmans soliditet) Jo, du får låna pengar om du ställer ditt hus i borgen men var ska då familjen ta vägen om allt går åt helvete? Visst man ska tro på sig själv och inte tänka negativa tankar men någonstans gnager en oro, tänk om, allt kan ju hända… Familjen är heller inte så sugen på att pantsätta huset eftersom de vet hur du mår och hur företaget går. Visst de tror på dig men var ska familjen ta vägen om det går åt helvete? Låna pengar är en möjlighet men det sitter långt inne att köra över sin egen och sin omgivnings oro för att växa företaget. Låna pengar är inte ett alternativ. Du måste lösa det på något annat sätt

Ta in pengar då? Ska du ta in en partner som skjuter in pengar och kompetens (som han säger sig ha). Du är ju företaget.  Kan du dela det med en partner? Kanske en kompis, kanske en affärsbekant? Visst den tilltänkte partnern är trevlig, denne säger sig ha pengar och säger sig vilja jobba hårt men förstår han eller hon verksamheten? Är den tilltänkta partnern beredda att jobba lika hårt som du gör? Har denne samma syn på etik, arbetsmoral och pengar som du har? Kommer du verkligen att kunna ta in någon i din verksamhet att driva den med i nöd och lust? Någonstans inom gnager en oro om att det inte kommer att bli bra.  Det känns inte rätt. Det måste finnas en annan väg.

Riskkapital då? Riskkapitalisterna har pengar och säger sig ha kompetens att ”växa företag”. Du får fortsätta sköta allt, det enda de vill är att ha en person i styrelsen och att de får regelbundna rapporter om hur det går. De inte vill lägga sig i men gärna komma med goda råd. Styrelse? Du har aldrig haft en styrelse, du vet ju vad som behöver göras och du gör det. Och rapporter? Ska du behöva rapportera till någon snorvalp i fläskkotlettfrisyr som inte vet ett skit om din verksamhet och som sen ska komma med goda råd om hur du ska driva ditt företag? Tror inte det. Och priset de bjuder för en större del av bolaget än du egentligen vill sälja är skamligt lågt. Bolaget är ju inget värt än så länge säger dem. Det skär i dig att höra. Det här är ju ditt livsverk. Du har byggt upp det från noll. För dig är det värt allt. Ska nu någon annan få skära in till lågpris nu är det iaf rullar på? Är det värt det för att få möjligheten att växa snabbare än vad du gör nu? Du inser att ta in pengar förmodligen kommer att lösa ett problem men samtidigt skapa många nya. Du måste göra det på något annat sätt.

OK, skit i banklån, skit partners och skit i riskkapital, då får du göra det själv. Du har tagit dig dit du är idag av egen kraft och du ska fan i mig ta dig i mål av egen maskin. Du ska själv tjäna ihop pengarna som krävs för att växla upp företaget. Men fan det kommer ju att ta minst 100 år i den takten du håller nu… Så länge kommer du inte att palla. Så länge kommer inte din familj att stå ut med dina tunna lönecheck. Om företaget ska växa måste du komma loss ur produktionen och den dagliga verksamheten och börja fokusera på att utöka verksamheten. Men då måste anställa du minst en eller två personer till (eftersom du själv gör minst tre vanliga heltidsjobb i firman). Och anställer du fler så kommer företaget inte att tjäna några pengar alls under den tid det tar att bygga upp verksamheten utan snarare gå med underskott. Har du råd med det, att tära på aktiekapitalet och anstränga likviditeten ytterligare? Och vad händer om anställd blir långtidssjuk eller slutar precis när du börjar gasa på? Du inser att detta är gambling på hög nivå. Det är att gå all in i ett spel som du inte riktigt behärskar för du har aldrig tidigare spelat det här spelet. Du kan förlora allt om något går snett. Just nu har du iaf ett företag som fungerar, ett företag som du byggt upp från noll, och som växer om än sakta. Kanske lika bra att ta det lugnt? Men fan, kommer du att palla det, att det tar hundra år innan du börjar få fast mark under fötterna? Kommer din familj att stå ut? Och kommer ditt företag att kunna konkurrera om det växer så sakta eller kommer marknaden att springa ifrån företaget? Om du eller din omgivning inte pallar eller om marknaden springer ifrån dig har du ju förlorat allt. Då är ju allt arbete du gjort hitintills helt bortkastat. Sakta inser du att du måste växa eller dö. Du behöver cash…

Jag tror att många företagare och entreprenörer känner igen sig i min beskrivning. Känner du igen dig? Hur löste du problemet när du ställdes inför det eller har du något bra förslag på hur man som företagare ska ta sig ur tillväxtens moment 22?

 

Moment 22, originaltitel Catch-22, är en roman av författaren Joseph Heller från 1961. I dagligt tal har uttrycket Moment 22 blivit till att vara ett cirkelresonemang. Uttrycket används oftast om olika former av dödlägen i bland annat byråkrati, till exempel: ”För att få ett jobb måste du ha erfarenhet, men för att få erfarenhet måste du ha ett jobb”. Källa Wikipedia.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Be Sociable, Share!

Previous post:

Next post: