Posts tagged as:

Arbetslöshet

Den här posten handlar inte om ehandel.

Här i Indien kostar en rakning med kniv 5 kr och en person som läst 12 år i skola tjänar som servitör 500 kr i månaden. Det finns över 800 miljoner indier som inget hellre vill än att jobba och tjäna pengar. Hur ska vi i Sverige och resten av Västvärlden kunna konkurrera på de villkoren? Inte undra på att Sverige håller på att gå under när företagen flyttar ut för att facket hänger kvar i LAS, kräver en höjning av löner och utbyggt socialförsäkringsskydd (minimilönen i Sverige idag är ca 108 kr, i Indien ca 16 kr)

När man befinner sig utanför Sveriges gränser kan man inte låta bli att slås av hur snett vårt samhälle har hamnat. Efter kriget och fram tom 70-talet var Sverige ett föregångsland. Vi skapade arbeten, bostader och välfärd åt alla. Sen kom 80-talet, pengarna strömmande in och alla började konsumera mer än någonsin. Man började stämpla istället för att söka jobb, man stack på semester och var sjukskriven samtidigt, man fuskade med bostadsbidragen, en del tom jobbade, stämplade och var sjukskrivna samtidigt. Pengarna betaldes ut och ingen ställde frågor, alla blev vi parasiter som lät någon annan betala. Framgången växte oss över huvudet och det blev ett naturligt sätt att leva, att inte behöva ta ansvar utan ständigt förlita oss på att farbror staten tar hand om oss.
Vi har nu haft det så bra nu så länge att vi har glömt bort vad hårt arbete innebär, vilket ansvar varje människa har för sin egen  (och sin familjs) försörjning och lycka. Folk klagar på att de får för lite pengar när de är arbetslösa, de vill inte flytta för att få ett jobb, de vill att någon annan ska fixa allt samtidigt som de köper en ny platt Tv på avbetalning och planerar sin nästa inköpsresa till Ullared. Socialismens trygga famn har blivit vår största fiende…
I globaliseringens tider måste vi sluta diskutera våra interna förhållanden (inom Sverige) och börja fokusera på konkurrensen utifrån. När hörde vi senast en fackpamp eller en politiker argumentera för hur vi ska klara konkurrensen med Kina och Indien? För vare sig vi vill eller inte så är det dem och inte andra europeiska länder som vi ska konkurrera med, nu och i framtiden.Visst, man uttrycker sig i svepande termer om hotet  från låglöneländerna i Asien men det är ingen som vågar säga som det är; vi är för lata och bekväma och det kommer att krävas stora uppoffringar för att komma i kapp igen, för i det det perspektivet blir diskussionen om en höjning av a-kassan eller minilöner rätt lågt prioriterad  och ingen vill ju tappa väljare eller medlemstöd.
Nu är det back to basic som gäller, kavla upp ärmarna och börja jobba. Ge människor ansvar för sitt eget liv och sina egna pengar. Tvinga männskor att ta ansvar för sitt eget liv genom att begränsa skyddsnätet. Givetvis ska vi ha ett socialförsäkringssystem som tar hand och gamla, sjuka, handikappade och barn precis som man har i alla länder, även här i Indien men vi måste sänka nivåerna och utflödet av skattepengar ur statskassan, skattepengar som istället kan användas för att stimulera företagande och nya jobb. Ingen i Sverige kommer att svälta hjäl för att vi sänker a-kassan  eller lönerna. ”Hungriga vargar jagar bäst” och därför kommer den hungrige att börja söka sig en försörjning eller be sin familj om hjälp. Man får bara istället sluta avbetala på sin platt-TV, ställa in resan till Ullared och ta ett skitjobb som diskare 20 mil hemifrån för att kunna betala sin hyra trots att man tex är utbildad ekonom eller något liknande.
Va, är det ett sådant samhälle som vi ska ha i Sverige undrar nu någon. Sorry to say men det är så det kommer att bli, vare sig vi vill eller inte. Det finns 800 miljoner Indier som vill göra ditt jobb för halva lönen. Hur ska vi kunna konkurrera med dem?

Socialismens trygga famn har blivit vår största fiende!

{ 5 comments }

Den här posten handlar inte om ehandel.

Arbetslöshet, eller rättare sagt vägen ut arbetslöshet kommer att bli en av valet 2010 års stora frågor. Alla partier säger sig ha den bästa lösningen på problemet och alla politiker (tom kommunisterna) säger sig numera värna om företagarna genom att vilja erbjuda allehanda kostnadssänkningar och förenklingar. Företagen är ju som bekant de som ska anställa de arbetslösa.
Problemet är att de flesta åtgärder och lättnader som presenteras gynnar främst stora företag, inte små. Småföretagen är motorn i Sveriges ekonomi. Sedan år 1990 har över 316 000 nya jobb skapats i småföretagen. Under samma period har färre än 30 000 nya jobb skapats i stora och medelstora företag samt offentlig sektor. Det är småföretagen som axlar ansvaret och skapar plats för dem som söker jobb.

Givetvis är frågor om arbetsgivaravgifter, arbetsmarknadsregler, skatter, löner etc. viktiga frågor även för en småföretagare men det är inte det i första hand det som avgör om man vågar anställa eller inte. De flesta småföretags vinster är mycket blygsamma. De flesta småföretagare sliter oerhört mycket för att få sin verksamhet att gå ihop men det är väldigt få som löpande kan plocka ut några större vinster ur sin verksamhet. Man lever ur hand i mun. Det man tjänar idag kan man förbruka idag men tjänar man inga pengar imorgon så kan man heller inte ha några kostnader imorgon, så flexibel och snabb måste man vara för att överleva som småföretagare.

Arbetsmarknaden i Sverige idag är dock allt annat än flexibel. Den bygger på ett förlegat system från tiden då Sverige var ett industrisamhälle, ett system där arbetsgivaren förväntas ta ansvar för arbetstagarens försörjning genom att arbetstagarna genererar vinst till arbetsgivaren. Det är inte ett delat ansvar, där man tillsammans kan dela på intäkter och utgifter, jo dela på intäkterna (vinsten) går men inte på utgifterna för det är arbetsgivarens ansvar. Arbetstagaren är ju alltid skyddad av ekonomiskt både av Facket och av Staten men om småföretagaren inte kan betala sina åtaganden står han där själv, och det kan det kosta honom både företaget och hus och hem om det vill sig illa. Behöver man som småföretagare anställa någon idag måste man alltså vara 100 % säker på att man tjänar pengar även imorgon annars kan det gå riktigt illa, och så ser verkligheten inte ut för de flesta. Därför avstår man hellre från att anställa någon och ”gnetar på själv ett tag till” även om man faktiskt rent ekonomiskt hade kunnat och rent praktiskt hade behövt anställa någon för att kunna utveckla sitt företag men man vågar helt enkelt inte ta risken. Att anställa någon är ett mycket stort beslut för en småföretagare och därför ofta ett beslut som man drar sig för in i det sista.

Problemet för unga arbetslösa, ja alla arbetslösa idag, är att de inte får in foten på arbetsplatserna. De får ingen praktik och ingen erfarenhet. De får ingen chans att komma in på arbetsplatserna och visa vad de går för, vad de kan tillföra företaget och hur de kan bidra till att företaget utvecklas för företagaren vågar inte anställa dem. Ju längre de arbetslösa går arbetslösa ju längre bort från en anställning kommer de, ingen vill ju anställa någon som inte har erfarenhet eller yrkeskunskap. Ju längre företagaren väntar med att anställa ju svårare blir det att få fart på företaget. Det är en ond spiral som är svår att bryta och som ingen vinner på. Alla skulle tjäna på att det var lättare och enklare för arbetsgivare och arbetstagare att påbörja och avsluta en ”affärsrelation”.

Det handlar inte om att avskaffa anställningstryggheten eller skrota LAS. Behåll arbetsmarknadsreglerna, avtal och regler som det är idag, det fungerar i stort sett bra. Det handlar istället om att förändra synen på relationen mellan en arbetsgivare och en arbetstagare och att utveckla nya ”anställningsformer”.

Ett sådant sätt vore att öka användningen av F-skattsedel. (F-skattsedel innebär att innehavaren själv ansvarar för att betala in sina skatter och avgifter till staten på utfört arbete jmf med A-skattsedel där det är arbetsgivaren som ansvarar för det å arbetstagarens vägnar). Vid användning av F-skattsedel mellan arbetsgivare och arbetstagare uppstår inget anställningsförhållande. Ingen part är bunden till den andre längre än vad som överenskommits. Företagarens åtaganden behöver således inte sträcka sig längre an vad han kan överblicka. Han har heller inte det ekonomiska eller administrativa ansvaret det innebär jmf med att fast anställa någon. Det blir därmed inte längre ett så stort och svårt beslut. Den arbetssökande kan enkelt hoppa in en eller två dagar på arbetsplats och på så sätt få in foten på företaget. När arbetet är slutfört skickar han helt enkelt en räkning på sitt arbete till företaget. Många kommer att få återvända nästa dag, nästa dag och nästa dag igen och på så sätt arbeta sig in i företaget.

Att arbeta med F-skattsedel handlar inte om att göra arbetstagaren till förbrukningsvara, en utbytbar resurs som kan kastas in eller ut som en som arbetsgivare behagar. Alla företag är beroende av duktiga och kompetenta medarbetare. Inget företag kommer vilja eller kunna riskera att en ”tillfälligt anställd” som visat framfötterna och bidrar till företagets utveckling plötsligt försvinner till en annan arbetsgivare. Därmed kommer många av dessa tillfälliga anställningar successivt att övergå till fast anställning med A-skattsedel som grund. Blir det ingen fast anställning så har den arbetssökande i alla fall fått arbetslivserfarenhet och yrkeskunskap, och bättre betalt för sitt arbete än om han hade stämplat. Arbetsgivaren har fått ett arbete utfört och en chans att lära känna den arbetssökande. Båda parter således har vunnit på överenskommelsen oavsett vad resultatet i slutändan blir.

Många belackare kommer att säga att förslaget är cyniskt, att det skulle skapa en hårdare arbetsmarknad som tvingar många människor att ständigt leva på tillfälliga anställningar och att alla människor inte skulle klara av att sköta om sina egna skatter eller att det skulle minska statens skatteintäkter. Allt handlar om hur man ser det, är glaset halvfullt eller halvtomt? Förslaget bygger på en tro på människan, en tro om att alla människor (både företagare och arbetstagare) vill arbeta och göra rätt för sig. Ingen vill vara arbetslös, vara utanför eller ligga samhället till last. Alla vill klara sig själva och alla vill ha en meningsfull sysselsättning. Alla människor som kan läsa och skriva, som kan betala sina räkningar och sköta sin privatekonomi kan skriva en faktura för utfört arbete och själv betala in sina skatter. F-skattsedeln kommer att bli något åtråvärt som man kommer att vara rädd om. Den som slarvar kommer att bli av med den och får istället gå tillbaka och ställa sig sist i kön på arbetsförmedlingen. Det här förslaget handlar inte om de människorna, för dem krävs andra åtgärder. Kristider kräver radikala lösningar och mod att pröva nya vägar. Att kämpa för att bibehålla och konservera arbetsmarknadslösningar som konstruerades och utvecklades för ett samhälle som det såg ut för 100 år sedan kommer inte att lösa dagens problem.

Politikerna borde således satsa mer på att underlätta för arbetsgivare och arbetstagare att mötas och ingå avtal, avtal som gynnar båda parter och hela samhället, än att stirra sig blinda på att lansera populistiska förslag om lägre skatter och ”enklare” arbetsmarknadsregler. Det är dags för en förändring av samhällets syn på vad en anställning är. Det är dags att ge alla människor en F-skattsedel!
Läs mer om F-skatt på Skatteverkets hemsida: http://tinyurl.com/yaxk6he

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

{ 1 comment }